livetssvåratankar

Igår var det min värsta dag, jag åkte till idun som vanligt sen skulle jag träffa min handledare kl 1 så jag åkte upp till henne och så satte jag mig där, det hon sa till mig var att jag skulle ta en break på en vecka för att se om jag varkligen ville detta, jag vill men jag vet likom inte hur jag ska ta tag runt den hjälpen jag får jag vet lixom ingenting längre.
Det känns som jag är ett stort fråge täken som vandrar runder.
Jag ska vara hemma nu i en vecka sen på mändag så ska jag åka dit igen och prata.
Jag vet inte om jag vill detta längre det känns så jobbigt allt jag kommer aldrig bli frisk, Jag vill men ingen verkar vlija hjälpa mig och jag vet inte hur jag ska ta hjälpen jag får jag vet lixom inte hur jag ska ta tag iden jag får ite runt min hand. Jag känner att det inte är någon jag kan lite på häller jag känner inte att jag får berätta allt.
Men när jag kom hem sen så hämtade pappa mig och så pratade han och jag lite, sen när vi kom hem så satt vi oss i vardagsrummet och pratade pappa, mamma och jag. Sen så gick jag till köket och åt 4 mackor och lite äppelpaj, och drack 1 L oboj. Jag gick och duschade efter det och jag kräkte och sen så fick jag panik ångest så jag skar mig också. Sen efter det så tog jag sömntabletter och så somnade jag, sen klcokan 9 så ringde min ögonsten Angelica. Vi pratade lite och sen så kom vi fram till att vi skulle höras idag.

Jag gick upp till min säng och somnade där sen kom mamma på natten och ville somva hos mig för hon var så orolig över mig jag förstår henne tänk er själva att ni har en dotter som har allt föräldrar som älskar en och gör allt för en men sen så vill deras dotter ta livet av sig.
Jag är rädd för mig själv jag har ingen kontroll längre på mig och litt liv.
Jag vågar inte berätta något för någon för så fall skulle dom dömma mig till helt sinnessjuk tjej.
Men jag ska sticka och träna nu, först simma 2 km sen till gymmet.
Skriver mer sen ..